De fossila bränslena är på väg att ersättas av andra drivmedel. Ett av dessa är el, men hur är det att färdas med elbil på motorväg? Vi tog därför Teslan, som är bokningsbar för alla medlemmar, på provtur från Örebro till Uppsala.
Det brukar pratas om laddångest i samband med elbilar. Det vill säga att ständigt ha ångest över att kraften i elbilens batteri inte ska räcka och på så sätt bli stående längs vägkanten, oförmögen att ta sig någonstans utan bärgningsbil.
Det går liksom inte att ta reservdunken och promenera till närmaste mack för att hämta mer elkraft. Inte med dagens teknik i varje fall.
Dagens biltur löd därför Uppsala tur och retur Örebro. Ett möte och så hem.
Skulle det fungera?
Det är nämligen så att elbilar drar mer energi ju snabbare man kör och kör man nästan uteslutande på motorväg så sker det heller ingen återladdning av batteriet så som det gör vid stadskörning där bromskraften återladdar. Till skillnad mot bensin- och dieselbilar drar elbilen därför mindre kraft vid stadskörning än på motorväg,
Så är det och det går liksom inte att göra så mycket åt. Den Tesla som vi lånade drog dessutom tre kilometer kraft för två kilometer körning på motorväg. Minst.
Uppsala – Örebro tur och retur är en resa på ungefär 36,5 mil, vilket totalt tar lite drygt fyra timmar att köra.
Batteriet var nästan fulladdat vid avfärden från Örebro. I det här fallet är den Tesla som finns att boka för alla medlemmar, och som vi lånat, ett par år gammal och hade ett batteri för drygt 40 mils färd. Bilen kan även laddas gratis vid Teslas laddstationer med så kallad Supercharging. I och med årsmodell 2020 är denna funktion borttagen. Tesla har nämligen insett att de 20 000 kronor som läggs på utbyggnaden av infrastrukturen med Supercharing per såld Tesla inte räcker till. Nu går även överskottet på elförsäljningen till utbyggnad. Supercharging finns idag i Arboga, Enköping och Uppsala på den sträcka vi färdades. Inte i Örebro och Västerås.
Vår bil var alltså en Tesla 85D Performance.
Efter att ha passerat Västerås inser jag att kraften i batteriet INTE skulle räcka från Uppsala till Enköping på tillbakavägen. Därför blev det ett stopp hos Superchargingen i Enköping. En macka och kaffe fick det även bli på Dinners. Efter 40 minuter var batteriet åter uppe i cirka 80 procent av full kapacitet.
Uppsala klockan 11.30, parkering, möte, klart för avfärd vid 20.30. Ska jag stanna igen i Enköping och ladda? Njae… jag testar Uppsalas Supercharging vid Fullerö Backe cirka tre kilometer norr om Uppsala.
Det är sagt att alla dessa Superchargers ska placeras i närheten av platser där det går att fika och äta mat. Fullerö Backe är platsen som Gud bokstavligen glömde. Och det flera gånger. Här finns en obemannad Ingomack, någon form av cateringfirma som stänger tidigt och inget annat. Dessutom ville Teslans batteri ha 50 minuter för att nå full kapacitet. Räddningen blev SVT:s dokumentär om artisten John Holm som sågs via iPhone. Så nu var den totala laddtiden upp i en timma och 30 minuter. Åter mot Örebro.
Att köra en Tesla är en körupplevelse. Något annat är nästan helt otänkbart. Föraren sitter i en stol som är ett mellanting mellan Chippendalesfåtölj och sportbilsdito. Och det är otroligt lätt att köra alldeles på tok för fort eftersom det är noll och intet motorljud.
Lagom vid Arboga var det dags för en paus. Gaspedalsfoten började krampa och en kaffe med cheesburgare på McD blev botemedlet. Supercharging i 30 minuter.
Hemma i Örebro vid 00.30. Sa jag att resan mot Uppsala startade 08.30? Och mötet började 13.00?Slutsats: Vid långfärd med elbil kräver det att du har gott om tid. Räkna med ytterligare minst halva restiden i laddning. Det vill säga åker du två timmar – räkna med ytterligare minst en timma för laddning. Nu är detta en Tesla som är några år och utvecklingen av batterier går stadigt framåt och den sista laddningen i Arboga hade egentligen inte behövts göras för att kunna ta sig hem till Örebro. Det var mest en vilopaus med laddning… av andra ”batterier.
